Hamina 1873-1917 Ahtari, Finnish painter and printmaker. He first studied at the Finnish Fine Arts Association in Helsinki. His natural inclination towards mysticism led him to seek the instruction of Akseli Gallen-Kallela, with whom he studied in Ruovesi intermittently between 1895 and 1897. Gallen-Kallela's influence, in particular his Symbolist synthesis of the National Romantic style, is evident in Simberg's early works, such as Frost and Autumn (both 1895; Helsinki, Athenaeum A. Mus.), which are highly personal expressions of the mysticism of nature.   Related Paintings of Hugo Simberg :. | The Wounded Angel from 1903, | Wounded Angel | Breath akvarell | The Wounded Angel - Hugo Simberg | The Garden of Death |
Related Artists:
Robert William Buss
British painter and etcher , 1804-1875 was a Victorian artist, etcher and illustrator perhaps best known for his painting Dickens' Dream. Born in Bull and Mouth Street, Aldersgate in London in 1804, Buss served an apprenticeship with his father, a master engraver and enameller, and then studied painting under George Clint, a miniaturist, watercolour and portrait painter, and mezzotint engraver. At the start of his career Buss specialized in painting theatrical portraits, with many of the leading actors of the day sitting to him, including William Charles Macready, John Pritt Harley, and John Baldwin Buckstone. Later Buss painted historical and humorous subjects. He exhibited a total of 112 pictures between 1826 and 1859, twenty-five at the Royal Academy, twenty at the British Institution,
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Isaac Cruikshank
English Illustrator, ca.1756-1811 Scottish painter and caricaturist, was born in Edinburgh. His sons Isaac Robert Cruikshank (1789-1856) and George Cruikshank also became artists, and the latter in particular achieved fame as an illustrator and caricaturist. Cruikshank is known for his social and political satire. His parents were Elizabeth Davidson (b. c.1725), daughter of a gardener, and Andrew Crookshanks (c.1725 Cc.1783), a former customs inspector dispossessed for his role in the Jacobite uprising of 1745. He studied with a local artist, possible John Kay (1742 C1826), and travelled with his master to London in 1783. He married Mary MacNaughton (1769 C1853) in 1788 and the couple had five known children, two of whom died in infancy. A daughter, Margaret Eliza, also a promising artist, died at the age of eighteen. Cruikshank's first known publications were etchings of Edinburgh "types", from 1784. He produced illustrations for books about the theatre, did the frontispiece for Witticisms and Jests of Dr Johnson (1791), and illustrated George Shaw's extensive General Zoology (1800 C26). His watercolours were exhibited, but in order to make a living it was more lucritive to produce prints and caricatures. He was responsive to the marketplace but firm in his dislikes of Napoleon and political radicals. He and Gillray developed the figure of John Bull, the nationalistic representation of a solid British yeoman. Publisher John Roach was a friend and patron, and he later worked with print dealer S. W. Fores and Johnny Fairburn. He also collaborated, with G. M. Woodward, and later, with his son George. Cruikshank died of alcohol poisoning at the age of fifty-five as a result of a drinking contest and is buried near his home in London.